…inte utan viss möda och en hel del besvär, dock. Maken skulle inhandla trädet igår men tyckte att det snöade för mycket. Det snöade fortfarande idag när han skulle köra till Fridhemstorget för att köpa en kungsgran av samma försäljare som han alltid handlat julgran av. Han skottade uppfarten, sopade av bilen och gav sig iväg. Efter en halvtimme stod han i dörren igen. Bilen stod halvvägs ner i gatan, fast i en snödriva och utan att få fäste på isgatan inunder snön. Med gemensamma krafter fick vi så småningom loss bilen, dock i riktning tillbaka till uppfarten. Han tog sats på nytt och kom hela vägen ut den här gången.
Nu uppstod nästa fråga – var tinar man en frusen snöig gran? Jag täckte köksgolvet med tidningar och där fick den ligga en bra stund innan vi reste den i foten. Ny julgransfot, förresten, en smart sak som klämmer åt från alla håll samtidigt även på en tjock stam som det är på kungsgranen. När den stått där på köksgolvet i några timmar tyckte vi att det var dags att flytta in den i stora rummet. Splash. Stor pöl på golvet – det hade samlats en ansenlig mängd vatten i julgransfoten. Kanske skulle man lägga några tidningar under julgransmattan också? Sen av med nätet. Då börjar det stora droppandet. Fortfarande is på vissa grenar visar det sig. Letar upp alla tidningar vi har och lägger under granen. Detta är värre än att frosta av frysen – is och vatten överallt. Nåja, det slutar droppa så småningom och tidningarna har gjort sitt jobb – golvet inunder är torrt. Och nu står den där grön och grann och doftar – JUL!
Alla mina dagar 