Trevlig utflykt på andra sidan Öresundsbron

Jag tänkte tipsa om ett trevligt utflyktsmål på Själland en timmes bilfärd ifrån brofästet – Gavnö slott och Karrebäcksminde – som jag hittade på en sida med förslag på fantastiska utflykter i Danmark. Det stod att det skulle ta 60 minuter att köra dit och det tog exakt så lång tid.

Gavnö Slott visade sig vara en trevlig bekantskap. Slottet ligger på en ö i Karrebäcksfjorden och en vacker slottspark möter dig när du betalt inträdet på 95 Dkk. Vi kände att vi var tvungna att få något i magen innan vi kunde slappna av och njuta av den vackra parken. Precis vid ingången finns ett café, tyvärr lite skuggigt denna kalla sommar då man gärna sitter i solen.

Deras 3 smörrebröd för 80 Dkk gjorde oss emellertid både mätta och lyckliga.

Vi besökte slottet i mitten av juli när rosorna blommade annars är nog maj månad en höjdare med Danmarks största tulpanutställning med mer än 1/2 miljon blomsterlökar.

I parken fanns en trevlig rosenlabyrint…

Trevliga viloplatser…

Mängder med Afrikas blå lilja…

Afrikanska bergsgetter…

Och ett spännande ”sommerfuglehus”…

Med stora fjärilar…

Och vackra men svårfångade…

Slottet har också ett eget bryggeri och vi köpte en del med oss hem.

Efter besöket på Gavnö körde vi till Karrebäcksminde som ligger väldigt vackert på andra sidan Karrebäcksfjorden.

Det fanns en fin badstrand, men det blev inget bad utan vi inhandlade lite godsaker i fiskrökeriet och ett gott franskbröd till kvällsmat och sen körde vi hem.

Publicerat i Resor | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

6 dagar och 5 nätter på Gotland

Det var länge sedan jag var på Gotland – i tidiga tonåren och i sällskap av min mor och två mostrar – och min man hade aldrig varit där så nu bestämde vi att det var dags. Tidigt, tidigt en tisdagsmorgon körde vi iväg mot Oskarshamn och färjan till Gotland. Skönt att ha en vilstol på färjan att sova i efter den okristliga uppstigningstiden.

Färjan var framme i Visby kl 14 och där hade vi bokat rum för en natt på Villa Borgen som ligger centralt och bra. Rummen ligger runt en mysig innergård och bilen står gratis på gården intill. När vi kollat in rummet gav vi oss ut i solskenet på Visbys gator. Vi var kaffesugna så ganska snart satt vi på ett kafé med varsin kaffe och blåbärs- och pecannötpaj. Med förnyade krafter strosade vi runt på de kullerstensbelagda gatorna.

På kvällen åt vi middag på S:t Hans Restaurang med utsikt över S:t Hans och S:t Pers ruiner.

Därefter promenerade vi ner mot Almedalen och strandpromenaden och såg solen gå ner vid Kärleksporten.

På onsdagen inhandlade vi först lite god ost, charkuterier och nybakat bröd på Wisby Ost och sedan körde vi norrut längs kusten.

Dagen var molnig inledningsvis men när vi kom till Lickershamn på klintkusten så sken solen igen. En kort promenad genom skogen ledde oss upp till Jungfrun, Gotlands högsta rauk, som sträcker sig hela 27 meter över havet. Rauken har fått sitt namn efter en tragisk sägen om jungfrun Öllegard och hennes älskade Helge som här sägs ha störtat i havet.

Restaurangen i hamnen lockade med baguette, föredömligt spröd och god, med skagenröra och en sådan slank ner innan vi fortsatte mot stenkusten och Bläse Kalkbruksmuseum.

Det är ett museum om arbete förr i tiden i ett stenbrott.

…och på stranden vadar du i vita vackra stenar så långt ögat kan nå.

Slutmålet för dagen är vårt hotell, Fårösunds Fästning, ett modernt designhotell som är inhyst i en bunkerliknande byggnad, omringad av en skog av rostiga järnspetsar.

Inredningen är avskalad och elegant med lokala material som gotländsk kalksten och fårskinn. Personligen tyckte jag att det kändes som ett fängelse med tjocka råa stenväggar, kalla golv och avsaknad av fönster.

I och för sig hade vi fönster och glasdörr utåt korridoren och en atriumgård på andra sidan korridoren, så ljus saknades inte.

Restaurangen hade en takterrass med utsikt mot sundet och Fårö och där åt vi vår frukost och njöt i fulla drag.

Torsdagen var vikt åt Fårö. Det var Bergmanvecka på ön men ingen större trängsel för det.

Först körde vi till Ryssnäs naturreservat och den Engelska kyrkogården där ett 20-tal engelska örlogsmän som avled i kolera år 1854 under Krimkriget vilar. Fårösund var under Krimkriget en örlogsbas för en engelsk-fransk flottenhet.

Vi fortsatte på en liten väg med lösgående får upp till Fårö Kyrka och tittade på Bergmans grav.

Alla har väl hört talas om Kutens Bensin. 1989 köpte Thomas Lindholm den gamla gården Broskogs och började sälja av allehanda amerikanska prylar och inhemskt lump i en av ladorna på gården. För att locka kunder så drog han igång Fårötoppen, en topplista som spelades på en 78-varvare. Gillar man gamla rostiga bilvrak så  är det kanske en kick att komma hit – kul att se i alla fall.

På Kutens restaurang Créperie Tati serveras crépes i alla former som med fördel avnjutes med en fransk cider.

Då solen sken från en molnfri himmel var vi inte helt främmande för ett par timmar på stranden. Sudersand lär ju vara en av Sveriges bästa stränder men vi sökte oss mot den lugnare Ekeviken i stället där vi hittade en varm håla i sanddynerna. Ett snabbt dopp fick det bli för nån värme i vattnet var det då inte. På vägen dit tittade vi till Fårö Fyr.

Sen blev det eftermiddagsfika på Sylvis Döttrar. Tyvärr var saffranspannkakan slut så det fick bli citronpaj istället. Nu var det dags titta på Fårös raukar.

Digerhuvud är Sveriges största raukområde. Här finns hundratals raukar på en 3,5 km lång kuststräcka. De högsta raukarna på Digerhuvud är 8 meter.

På vägen passerar man Helgumannens fiskeläge som ofta har fått visualisera bilden av Gotland i olika sammanhang. Förr var strömmingsfiske en viktig del av försörjningen för många Fåröbor och fiskeläget användes flitigt. I dag finns femton bevarade bodar och det bedrivs fritidsfiske.

På kvällen var det dags att smaka på hotellets gourmetmat. Allt var utsökt gott.

Nästa dag var det dags att dra vidare till vårt sista boende, i Ljugarn. Jag säger boende för hotell är väl fel att kalla det, Frejs Magasin.

”Hotellrummet” var på andra våningen i den här gamla byggnaden. Med en knarrande trappa och ett kök där det lagades mat precis utanför dörren var det inte så lugnt och skönt som man skulle kunna tro. Det fanns inget tvål (som man kunde nå) när man stod i duschen och det tycker jag att man kan begära när det kostar mer än hotellet i Visby centrum. På vägen till Ljugarn gjorde vi ett stopp för förmiddagskaffe i Katthammarsvik.

Till Ljugarn ville jag för de vackra raukarnas och den härliga strandens skull. Och raukarna vid Folhammar naturreservat var precis så vackra som jag mindes.

På lördagen, vår sista dag utforskade vi Gotlands sydspets, Sudret. Första stoppet blev i Burgsvik där vi åt rökt lax till lunch och sedan körde vi den vackra kustvägen ner till Hoburgsgubben.

På vägen ligger i Kättelviks stenmuseum där man tillverkat slipsten i 100 år.

Hoburgsgubben var ett trevligt gammalt troll som höll grannsämja och aldrig var till större besvär. Rauken är vackert belägen högt uppe på en klint. Mindre vackert är att någon målat näsa och ögon gula på honom. I klinten finns flera grottor och den största benämns Hoburgsgubbens matsal.

På kvällen var vi tillbaka i Ljugarn och åt på Bruna dörren som jag hade hört talas om. Det var inte den restaurang jag hade föreställt mig men en god och mättande pizza fick vi i alla fall.

Ljugarns raukar när det begav sig.

Publicerat i Resor | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dansk kinapuff

Det var inte mycket till dynamit när Danish Dynamite, dvs Sanne Salomonsen och Kim Larsen, beträdde scenen i Malmö Folkets Park i lördags. Hade de uppträtt tillsammans hade det kanske upptått någon slags dynamik, om än inte dynamit, dem emellan. Men så var inte fallet. Först gjorde Sanne sitt framträdande och efter en kortare paus kom Kim.

Sanne berättade att hon var nybliven farmor och hennes show var inte mycket mer till show än man kan förvänta sig av en farmor. Bandet gjorde sitt jobb. Sanne gjorde sitt jobb och varvade några av sina hits med div andra låtar som tyvärr inte berörde, traskandes fram och tillbaka på scenen. Bästa låten var ”Kärligheden kalder”.

Kim rörde sig inte alls, förutom gitarrspelet då och så naturligtvis munnen som han kan gapa stort med som en flodhäst ungefär. ”This is my life” är en underbar låt även i avslaget tillstånd, annars verkade det mesta gå på rutin. Vi var artiga och klappade in Kim för ett extranummer så att han fick dra ”Lille du” också.

Publicerat i Konsert | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Sicilien i maj

Visst är det härligt att resa till solen tidigt på säsongen och få en rivstart på sommaren. Vi for till Sicilien. Nu blev det inte mycket mer än en rivstart, för juni i Sverige har, som bekant, varit ovanligt kall och på sina håll även blöt. Vädret på Sicilien hade däremot precis blivit soligt och varmt när vi kom dit, mellan 23 och 25 grader, alldeles lagom för en frusen svensk.

Vi hade bokat rum på Hilton i Giardini Naxos, ett namn som får en att tänka på Grekland. Och mycket riktigt – staden var öns första grekiska koloni 734 f Kr. För Sicilien har erövrats många gånger under årens lopp och grekerna var först och därefter har karthager, romare, bysantiner, araber, normander och spanjorer invaderat ön innan den, med Garibaldis hjälp, blev italiensk så sent som 1860. Således finns många antika sevärdheter på Sicilien. Vår ambition var nu inte att flänga runt på en massa sevärdheter.

Från badorten Giardini Naxos kunde vi se till Taormina, en liten semesterort som ligger högt uppe på klipporna. Den grekiska teatern är uthuggen i berget och byggdes under 200-talet f Kr. Sin nuvarande form fick den av romarna.

En fantastisk utsikt blev kuliss till pjäserna som spelades och teatern är även känd för sin akustik. Man kan stå högst upp och tjuvlyssna på andra besökare nere vid scenen.

På Taorminas charmiga gator och gränder kan man strosa länge och sedan kanske vila fötterna på någon av de många uteserveringarna eller köpa en glass från en glassvagn.

Siciliens östra del domineras helt av vulkanen Etna, som är Europas största och en av världens mest aktiva vulkaner. Den högsta kratern når 3.330 meter över havet och ger hela tiden ifrån sig svavelångor. Från vår halvslumrande tillvaro i solstolarna på hotellet väcktes vi en eftermiddag av ett muller som lät som fyrverkeri. Det var berget som lät och sprutade röda gnistor, tydligen inte helt ovanligt.

På 1.910 meters höjd, så högt som bussar och bilar kunde köra, låg snön fortfarande kvar. Hugade kunde ta linbanan upp på ännu högre höjder men vi nöjde oss med de lägre kratrarna.

Crateri Silvestri var en lugn sådan även om det blåste rejält.

Lavajorden på Etnas sluttningar är väldigt bördig och här producerar jordbrukarna frukt, ost, honung och inte minst – vin. Vinet får en karakteristisk smak av den mineralrika jorden. Vi besökte baron Scammaccas vingård Murgo i Santa Venerina. Baronens unga dotter visade oss runt på gården där all produktion skedde.

 

 

Efter rundvandringen bjöds det på 4 rätters lunch och gårdens alla viner därtill.

Maten på Sicilien är väldigt god. Det var svårt att hinna äta allt jag ville prova på under den vecka vi var där.

När mörkret sänkt sig somnade vi mätta och belåtna i våra mjuka, sköna sängar på Hilton Hotel.

 

Publicerat i Resor | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Hallwylska palatset

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland för mig arbetet till Stockholm för diverse möten och igår hade jag ett sådant möte på Skatteverket. Upp i tidiga ottan, flyg till Bromma och sen taxi för 2 timmars möte. Det kändes lite onödigt att kasta sig tillbaka i taxi och flyga hem direkt så jag bestämde mig för en eftermiddag i stan. Började med att äta lunch på Café Creme på Nybrogatan – linguine med gremolata, vitt vin och räkor. Sedan en latte på det. Perfekt!

Kl 12 öppnade så Hallwylska muséet som jag varit nyfiken på länge och som jag denna eftermiddag bestämt mig för att besöka. Det är ett alldeles unikt muséum – ett helt hem som det såg ut när ägarna lämnade det för snart 100 år sedan. Den guidade rundvandringen blev snabbt fulltecknad. Tydligen för att det var påsklov i Stockholm. Om du tänker besöka muséet rekommenderar jag definitivt att betala 30 extra för denna guidning då du får se mycket mer av de 40 rummen i palatset.

Palatset uppfördes åren 1893-98 som bostad åt två personer, nämligen greveparet Walther och Wilhelmina von Hallwyl. Wilhelmina var enda dotter till Wilhelm Kempe, grundare av framgångsrika skogsindustriföretaget Ljusne-Woxna Aktiebolag, dåtidens rikaste familj i Sverige.  Hon hade tackat nej till flera friare när hon träffade Walther, adelsman och kapten från Schweiz. Han ställdes av sin blivande svärfar inför två krav för att få gifta sig med Wihelmina: dels måste han flytta till Sverige, dels måste han ta över familjeföretaget. Wilhelmina hade alltså pengar och Walther hade en titel. Paret hade tre döttrar men de var redan vuxna och utflyttade när palatset byggdes. Det ritades av arkitekten Isak Gustaf Clason och han hade egentligen ingen budget – det fick kosta hur mycket som helst med dyrbara material, exklusiv inredning och konstnärlig utsmyckning. Palatset räknas till en av de mest påkostade privatbostäderna i Sverige kring sekelskiftet 1900. Byggnaden representerar det sena 1800-talets historieromantiska arkitektur och inredningarna uppvisar en rad historiska stilar.

Hallwylska palatset blev även känt tack vare många tekniska nymodigheter, såsom centralvärme, elektrisk belysning, kallt och varmt rinnande vatten samt mat- och personhiss.

Att anordna bjudningar ansågs vara en plikt för en dam i det högre samhällsskiktet på den tiden. Men det intresserade inte Wilhelmina. Därför blev det bara tre middagar per år med släktingar, ambassadörer och andra gäster. Och praktisk som Wilhelmina var valde hon att ha de tre middagarna dagarna efter varandra i februari. På så vis hade hon sina plikter gjorda. Matsalen rymde ca 30 gäster och bakom den ena kortsidans vägg, ovanför serveringsrummet,  fanns ett orkesterrum. Luckor i väggen öppnades och så hade gästerna musik under måltiden. I orkesterrummet hade man vid något tillfälle lyckats pressa in en tjugosjumannaorkester. Rummet var trångt och luften var dålig, och det sägs att en trombonist hade svimmat en gång däruppe.

När middagen var slut samlades damerna i lilla salongen medan herrarna rökte cigarr och drack konjak i rökrummet. När dubbeldörrarna öppnades till stora salongen strömmade damer och herrar in från varsitt håll. Stora salongen var en sal för fest, musik och dans, men när greven tyckte att det började bli dags att avsluta slog han sig ner vid flygeln och slog an första takten till nationalsången. Alla gästerna reste sig omedelbart och stämde in i sången. När den sista tonen har klingat ut och alla fortfarande stod upp blev det naturligt för Walther och Wilhelmina att ta farväl av sina gäster.

Wilhelmina von Hallwyl ägde omfattande samlingar av konst, antikviteter, vapen, porslin och silver. När hon på kort tid inhandlade 160 konstverk, mestadels av holländska konstnärer, räckte utrymmet inte till och hon lät inreda vinden till galleri med fönster i taket. Där fanns också en kägelbana och ett gym där Wilhelmina dagligen tränade.

Wilhelmina bestämde sig redan tidigt för att låta bevara sitt hem som museum. Hennes stora livsverk blev att, tillsammans med anställd personal, noggrant katalogisera sina samlingar. Hela 78 band blev det innan katalogen var klar. Här togs allt med, även vanliga vardagstillhörigheter som rakhyvlar och köksredskap. Den Hallwylska samlingen omfattar över 50 000 föremål och är mycket väl dokumenterad. Alla föremål i huset numrerades, fotograferades och beskrevs. Makarna von Hallwyl testamenterade hela palatset och dess inventarier till svenska staten. Walther von Hallwyl dog 1921 och Wilhelmina levde till 1930.

Min vana trogen köpte en barnbok med mig hem: Snigeljakt i Hallwylska palatset. En berättelse som grundar sig på en sann historia skriven av Sara Dixon och illustrerad av Gösta Sandell.

Publicerat i Konst | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Påsk = konstrunda

Långfredagen startade med sol och blå himmel och jag fick en motvillig make och en villig dotter att följa med mig på en liten konstrunda. Att jag ändå fick maken med mig berodde på att första stoppet var Ystad Saltsjöbad där Carolina Gynning och hennes mamma Agneta, huserar i påsktid. Här var det folk vill jag lova, och de flesta ur den yngre generationen. Jag gillar verkligen Carolinas tavlor och speciellt gillar jag hennes färgspråk. Jag är en färgmänniska så mycket mer än formmänniska. Hennes nya tavlor känns mycket mer positiva än den utställning jag såg för ett par år sedan i Västra hamnen. Blått är min favoritfärg och som tur är gillar maken den också, så han inhandlade en litografi (bilden) till vårt nyrenoverade rum.

Agneta Gynning gör skulpturer av brons, marmor, glas och gummi. Jag tycker bäst om hennes bronsskulpturer – jag har ett halssmycke, Gudinna, i brons. Carolina har också börjat göra smycken i form av fjärilar, som betyder väldigt mycket för Carolina och som hon också brukar smyga in i sina tavlor. Jag har hittat en i den nyinköpta (uppe till höger).

Efter en rejäl Gynning-dos styrde vi vidare till Abbekås där min kära kollega, Christina Andersson cand.se, deltog med framförallt smycken och stenskulpturer. Där köpte jag detta vackra halsband i makramé och pärlor. Christina gör även alldeles unika armband av vackra knappar som hon letar efter vart hon kommer. På samma gata bor Björn Weiland som målar tavlor. Mest spännande är hans tavlor med strandfynd.

Vår konstrunda avslutades utanför Svedala på Aggarps kvarn och Galleri Kallerholm där jag främst var nyfiken på Lena Henrikssons alster i glasfusing. Eftersom jag själv har gått en kurs i glasfusing kliar det i fingrarna när jag ser allt det vackra hon gjort. Jag blev förälskad i hennes Torso glasskulpturer, men kände att det var sluthandlat för idag. Slut var det också på det fina vädret och det blev blåsigt, kallt, regnigt och ruggigt.

Publicerat i Konst | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lättlagade kycklingfiléer

Måste skriva om dagens middag även om jag inte har någon bild. Vi köpte kycklingfiléer med oss hem idag och sen står man där – hur ska vi tillaga dessa? Då tar jag ofta fram Anna och Fanny Bergenströms kokböcker och där hittade jag ”Lättlagade kycklingfiléer”. Receptet går ut på att man bryner kycklingfiléerna, lägger på en topping och skickar in dem i 200 graders varm ugn i 13-14 minuter. Voilà! Klart!

Den topping som jag valde består av (till 2 kycklingfiléer): 1 tsk milt grovt salt, 1/2 tsk chiliflingor, lite svartpeppar, 1 finhackad vitlöksklyfta, 1 1/2 msk honung och 1 1/2 cm färsk skalad finhackad ingefära. Supergott, jag lovar. Man behöver ingen sås för när kycklingen varit inne i ugnen bildas en sagolik sky… mmmmm.

Publicerat i Mat | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar