Helgens mat

Biff Rydberg är aldrig fel. När man köper en hel oxfilé och har skurit ut några fina tornedos blir det alltid några ”hopplösa” bitar över. De fryser man in och plockar fram när man blir sugen på biff Rydberg. Rätten är uppkallad efter hotell Rydberg i Stockholm, men just ikväll går mina tankar till Lennart Rydberg, Malmös legendariske danskung, som nyligen avlidit. Till min Rydberg kör jag samma senapssås som till biff Tartar: Jag blandar till en liten skål till varje person och den innehåller en äggula som blandas med 1/4 tsk Colemans senapspulver, 1/4 tsk socker, 1 tsk vanlig senap, salt, peppar, 1 droppe tabascosås och 1 tsk matolja. Kapris från Santorini smakade också bra till.

Igår lagade jag mat tillsammans med min kusin, då maken var bortrest. Vi har länge längtat efter hälleflundra med pepparrot och smält smör. Jag vet, jag vet – den är rödlistad, men ibland kan man bara inte stå emot. Vi fick tag i en fin bit på 400 gram. Den skulle bakas i ugn, 175 gr, tills den uppnått en temperatur på 55 gr. Funderade på någon grönsak som kunde passa till denna läckra fisk och min chef gav mig ett tips. Man kokar ett blomkålshuvud knappt färdigt, lägger det i en ugnsfast form, penslar med massor av smält smör och klappar in riven ost (jag hade prästost) runt om hela huvudet och till sist, för utseendets skull, doftar man lite paprikapulver över. Gratineras i ugn tills det fått fin färg. Mums.

Annonser
Publicerat i Mat | Märkt , , | Lämna en kommentar

Har ni sett line dance så här?

De allra flesta tror att line dance dansas till countrymusik och i cowboyhattar. När ni har sett den här videon förstår att det inte är så. Soul Food är min nästa utmaning hos Zuzana och Nicholas. Jag älskar redan låten så då ska det nog gå att lära sig stegen. Sen har vi det här med armarna, förstås. Det gör ju ganska mycket för helhetsintrycket i den här dansen, annars är jag motståndare till tjusiga armrörelser.

Publicerat i Vanliga dagar | Märkt , | Lämna en kommentar

Robert Mapplethorpe på Fotografiska

I elfte timmen, eller åtminstone tionde (utställningen slutar imorgon den 3/10), kom jag igår äntligen iväg till Stockholm för att se Fotografiskas utställning  av Robert Mapplethorpe’s bilder.

Jag måste erkänna att jag inte visste vem Robert Mapplethorpe var förrän jag läste Patti Smith’s bok Just kids i somras. Inte ens i början av boken fattade jag vem han var, jag trodde att han, liksom Patti, skulle utvecklas till musiker.

Inte förrän jag läste om utställningen gick det upp för mig. Och har man läst boken och följt Patti’s och Robert’s förhållande och vänskap på 70-talet där de kämpar för att överleva som poet och konstnär, så blir man onekligen nyfiken på Robert’s bilder. I början av sitt konstnärsskap jobbade Robert främst med att göra collage men fick av en händelse låna en polaroidkamera. Han fotograferade när han hade råd att framkalla bilderna och till en början infogade han bilderna i sina collage. Men så småningom tog fotografierna som konstform överhanden.

Han jobbade nästan uteslutande i studio och arrangerade sina motiv med minutiös perfektion oavsett om det rörde sig om stilleben, kroppar eller porträtt.

En hel del penisar förekommer i hans bilder men de blir aldrig påträngande sexfixerade utan endast vackra kompositioner och bilder.

Fotografiska visar över 200 bilder, alla svartvita, från de allra första polariodbilderna och vidare genom hans alltför korta karriär som erkänd fotograf. Robert dog endast 42 år gammal i sviterna av aids.

Att utställningen sammanfallit med Patti Smith’s tilldelning av Polarpriset och hennes bok Just kids gör den superaktuell och väldigt intressant.

Publicerat i Konst | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Retro Films på Victoriateatern

Retro Films är en filmklubb som visar klassiska filmer från 30-talet och framåt. Och eftersom det är på Victoriateatern sitter man vid små cafébord och njuter av medhavd mat och dryck. En oslagbar kombination! Först ut den 12/9 var filmen ”Some like it hot” en svartvit pärla från 1959 med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon – en oslagbar trio! En annan trio (jag kommer tyvärr inte ihåg vad de hette) inledde kvällen – en kille på flygel, en på kontrabas och Claudia som sjöng vackert som en ängel. 4 underbara Marilyn Monroe-låtar fick os i stämning innan filmen började. Ett fullsatt Victoria var garanterat nöjda med kvällen!

Publicerat i Film | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att måla mandala

Jag har provat på att måla mandala. Min bästa vän drog med mig (jag är inte svårdragen) till Sensus där Gisela Döhler gav oss en fängslande introduktion och gjorde oss alla avslappnade genom att berätta att hon själv inte trodde att hon kunde måla sedan fröken i första klass gjort klart för henne att så var fallet. Först vid 55 års ålder släppte hon fram sin konstnärliga sida. 

Mandala är en cirkel och dess mittpunkt. Sen kan du fylla den med vad du vill – nya cirklar, fyrkanter, trekanter, fiskar , blommor …you name it. Med passaren i handen snöade jag in på halvcirklar tills cirkeln var fylld. Jag var helt fascinerad av att var jag än satte passarens spets så slutade min halvcirkel där en annan började eller längs den yttre cirkeln. Sen var det bara att färglägga som i en målarbok. Det var verkligen kul. Vi var ca 15 personer och alla skapade något unikt. Roligt att se alla konstverk efter två timmar som prova-på-lektionen varade.

Publicerat i Vanliga dagar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Sveriges första Barbiemässa

Detta bildspel kräver JavaScript.

…blev en trång och svettig historia. Torkladan i Tungelsta visade sig vara stor som mitt kök ungefär. Med ett tiotal utställare blev det så trångt att det emellanåt inte gick att röra sig alls. Men stämningen var god och inga slagsmål utbröt. Trevligast att titta på var Kerstin Bergströms (catface designs) små mysiga Barbierum med tidstypiska möbler.

De som ville kunde få sina medhavda dyrgripar värderade i växthuset där man också bjöds på kaffe och kaka. Vädret var underbart och den vackra trädgården inbjöd till en kort liten promenad. Jag var nöjd med min dag. Jag köpte det jag hade föresatt mig – en välbevarad swirl lemon blonde-docka och en fin klänning till henne.

Publicerat i Barbie | Märkt , , , | 4 kommentarer

När såg du en tysk film senast?

Jag tänkte väl det. Det var inte igår, eller hur? Och jag som har snöat in på franska smala filmer brukar verkligen inte fastna för tyska filmer. Så varför har jag nu sett denna?

Jo, i samband med min födelsedag i januari skulle jag och två väninnor fira med restaurangbesök och bio. Jag kollade Biograf Spegelns utbud och fastnade för den tyska filmen Soul Kitchen: restaurangen som  serverar snabbmat och som jagas av skattmasen och miljöinspektionen. När krögaren Zinos blir lämnad av sin flickvän och drabbas av diskbrock ser allt mörkt ut. Men när han anställer en excentrisk kock och sin kriminelle bror blir ingenting längre sig likt. Hursomhelst visades inte filmen den dag det passade oss att gå så vi såg filmen Trädet, som jag har skrivit om tidigare, i stället.

Som nybliven medlem i Lovefilm kom jag att tänka på den här filmen men jag hade glömt vad den hette. Letade på måfå men hittade den inte. Då gick jag in på Spegelns hemsida och tänkte att jag kanske kunde hitta historik över visade filmer där. Inget napp, tyvärr. Då mejlade jag dem helt enkelt och frågade med min kortfattade beskrivning av filmen och fick svar nästan direkt. Soul Kitchen. Och den känsla jag fick för filmen när jag läste om den visade sig stämma. Det är en härlig feelgood-film av regissören Fatih Akin med en rad karaktärer som man genast tar till sitt hjärta, spelade av utmärkta skådespelare – Se den!

Publicerat i Film | Märkt , , | Lämna en kommentar