Besök på Moderna Museet i Malmö

Jag älskar fasaden. Den är så uppkäftigt häftig – och modern – vilket man inte kan säga om utställningen ‘Spektakulära tider’. 60-talet känns inte särskilt modernt även om Rauschenbergs berömda get, Monogram, som man sett på bild så många gånger är kul att se i verkligheten. Jag känner visst släktskap med det stackars uppstoppade djuret (jag är nämligen född i Fårets/Getens tecken i det kinesiska horoskopet) som Robert Rauschenberg i mitten på 50-talet tog under sina vingar efter att han flera gånger gått förbi den i skyltfönstret till en affär som sålde möbler. Han greps av medkänsla för det stackars djuret som kommit vilse i storstadsdjungeln (New York). Rauschenberg köpte geten för 30 dollar och tog med den hem. Han tvättade och parfymerade den. Sedan blev den stående. Hur gör man konst av en get? Rauschenberg testade att ställa den mot olika fonder, men det tog fyra år innan han fann lösningen: sitt största uttryck för medkänslan gav han uttryck genom ett bildäck om magen, oljefärg i ansiktet, parkerad på ett collage av målningar med hjul under.

Då var det roligare att stiga in i det gamla gasverkets turbinhall som Christian Andersson fyllt med sin utställning ‘From Lucy with love’ – vilket underbart namn på en utställning!

Christian Andersson är född 1973 och bor och arbetar i Malmö. Han tog examen från Malmö Konsthögskola 2001, gamla Mellersta Förstadsskolan, och det glädjer ju extra att se en konstnär som stadens konsthögskola varit med och format.

Innanför dörrarna möts man av detta stenmonoment, ‘To R.M. for EVER’, en rekonstruktion i frigolit, visar det sig, av motivet i René Magrittes ‘L’art de la conversation’. Tittar man noga, man behöver inte vara nån Sherlock, så hittar man ordet ‘Reve’ (dröm) i stenarna. Går man runt och tittar på baksidan blir ordet ‘Ever’. Evig Dröm – spännande – jag går in full av förväntan.

I andra änden av hallen finner man en rekonstruktion av Mies van der Rohes berömda Barcelonapaviljong, en svart blank stenvägg. Framför denna på en mjuk matta ståtar en slaktad vit Barcelonastol (också formgiven av Mies van der Rohe) så självklar.

Två spännande väggar. Vad finns emellan dem då? Lucy? Vem är det? Lucy är smeknamnet på den runt tre miljoner gamla förhistoriska människa som hittades i Etiopien 1974, här representerad av en skalle som början i en tidskedja av föremål som visas i en glasmonter och en del andra föremål som Christian spånar kring. Det som väcker en känsla hos mig är en anordning med en tallrik som balanserar på en flaska som hålls uppe av en soppslev och en, vad heter det – en slev med hål i – durkslev? med ett stearinljus på. Här kommer jag att tänka på när jag som barn gjorde korthus och någon enstaka gång lyckades bygga ett formidabelt torn, bara för att se det rasa samman bara man rörde ett finger.

Christian Andersson har massor med fantasi som han kombinerar med att noga studera och fundera över olika föremål. Kul.

Annonser
Det här inlägget postades i Konst och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s